Det här är ett exempel på en serie ansikten jag gjorde i tunna, skira batister. De målades ibland men också stärktes för att stelna i olika poseringar och rörelser. Vid utställningen hade jag ett rum med 54 hängande ansikten från taket. De cirkulerade hela tiden i sakta rörelser som blev dramatiska. Scenerna var aldrig desamma från tid till tid. Aldrig var något ansikte i samma förhållande till någon annan.
Med dramatisk ljussättning som också cirkulerade i ett mörkt rum förstärktes intrycket av flykt, förgänglighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar