LAURIE SIMMONS STÄLLER FRÅGOR PÅ KANT

Laurie Simmons är en förgrundsgestalt inom nutida konceptuell fotografi. Separatutställningen på Göteborgs Konstmuseum är hennes första i Norden. Den rymmer ett brett urval av fotografier från 1970-talets mitt och fram till idag. Ett sextiotal verk visas; fotografier, skulptur och video.
Människa eller objekt? Att köpa eller bli köpt? Laurie Simmons ställer frågor kring våra livsvillkor och samhället, är mer viktiga än någonsin.

Hennes bildspråk ligger nära filmens och reklamens värld och ofta arbetar hon med dockor, objekt och modeller av interiörer och hus.

Med sitt psykologiska, politiska och konceptuella angreppssätt förvandlar hon fotografins benägenhet att objektifiera människor, särskilt kvinnor, till en sammanhållen kritik i mediet.
Ett exempel på hennes bildkonst . "The Love Doll". Nude with Dog. Chromogenic print.

17 FILMER TILL VIDEOART I ATLANTA

Bilden som är tagen ur filmen "Madonna" med skådespelerskan My Roman Fagerlind gestaltar modern - det trygga och där barnet symboliserar det nakna, människan och livet. Den aktuella filmen är gestaltad som en renässansmålning men utan färg.

Med 17 filmer i loop skall nu filmerna provvisas innan de skickas till Atlanta. Det sker i Gustav Adolfskyrkan i Borås på storbildsskärmar, under senare delen av mars 2012. Även Beijing och Hong Kong står på tur.

Filmerna är en del i en konstinstallation där varje film visas med ett eget uttryck. Filmerna är slumpmässigt producerade utan direkt manus, och i realtid, vilket innebär att det är endast några få som är redigerade i efterhand.

Det anmärkningsvärda är också att filmerna är producerade i det enkla filmprogrammet iMovie.

- " Tidigare producerade jag alla filmer i redigeringsprogrammet Final Cut Pro, som är ett professionellt verktyg, men ack så komplicerat ifall man inte arbetar med filmredigering varje dag. Efter varje uppgradering får man gå på ny kurs," - säger Lars Gustaf Andersson.

Med iMovie har jag funnit en form som passar mina videoverk, som skall vara förenklade och inte helt perfekta i kvalitet.

De aktuella filmerna har provvisats under hösten 2011 och flera väcker starka känslor. Filmerna är i en konceptuell form och innehållet berör allt i från födseln, längtan, oro, utsatthet, övergiven, övergrepp, förlust och döden, till uppvaknandet.

Filmerna gestaltas av flera professionella skådespelerskor och är oftast i svartvitt och i långsamt tempo.

FÖRELÄSNING OM DÖDEN BLEV PLATT FALL PÅ BORÅS KONSTMUSEUM

Professorn och sociologen Zygmunt Baumans forskning och filosofiska teser kring döden kom aldrig till ytan.

Kvällens föredrag på Borås Konstmuseum var satt till den tämligen intresseväckande titeln " När döden sträcker ut sina vingar". Och enligt Konstmuseets inbjudan kunde man ana att Sociologen Zygmunt Baumans forskning och vetande låg som grund till kvällens föredrag av Thomas Bossius, fil.dr i musikvetenskap.

Den snart 90-årige Bauman som är professor i Warszawa, Tel Aviv och Leeds har skrivit en mängd intressanta och viktiga sociologisk-filosofiska verk. Detta faktum väckte intresse hos mig att det blir en föreläsning om döden som ett uppvaknande istället för tvärtom.

Bara titeln väckte mitt intresse.

Dessvärre misstog jag mig fundamentalt då föreläsningen kom att handla om Death-, Black- och Trash Metal med stundtals meningslöst lyssnande på Heavy Metal musik. Visst fanns det stoff av intressanta vinklar kring synsättet kring döden och det som sjungs av den "Svarta Rörelsen och Satanister". Men sammankopplat med de teologiska aspekterna kring död och förintelse hade förmodligen kvällen varit betydligt intressantare med representanter från andra sidan Kulturhuset - nämligen kyrkan.

Kvällens tema var vilseledande och skulle definitivt kunnat utvecklas till något intressant men det föll platt fall.

Ca 70 personer hade sökt sig till föreläsningen som på sätt och vis kan ses som en pendang till konstutställningen Helvete som just pågår på Borås Konstmuseum. Men det är stor skillnad på begreppen Helvete och Helvetet.

Baumans forskning kring film och musik berördes knappast alls och att Thomas Bossius huvudsakliga forskningsintresse riktar sig mot den moderna människan och dennes strävan att hantera existentiella grundfrågor - ja det uteblev i praktiken helt. Synd.

ETT LIV I SLÖJA - MANTA PÅ DANSENS HUS

En rörande dans som uttrycker kvinnornas utsatthet i den arabiska världen. Där kvinnor alltjämt inte får välja vilket liv de vill leva. I dansföreställningen Manta ger koreografen och dansaren Héla Fattoumi en kraftfull och uttrycksfull uppvisning där tyget och slöjan är en bärande del av föreställningen.

Tyg har länge fascinerat danskonstnärer i väst som exotisk och orientalisk markör eller experiment med kropp och form.

Här visar hon den heltäckande slöjan, niqab, som ett fängelse. Som begränsar hennes rörelsefrihet och får symbolisera det förtryck där mannen kontrollerar kvinnan så att hon inte frestar omgivningen.

Hon uppträder som på en catwalk med kroppen dold i ljust tyg som vibrerar av musikens rytmer. Att kvinnan skall sänka blicken och täcka sig när hon går ut beskriver Héla Fattoumi med bilder, video och projektioner. Som kontrast visas festande kvinnor som dansar magdans inom familjen. Hon förvandlar sig själv, till skillnad från dem som tvingas in i strukturer, befriad från slöjan. I jeans och röd topp sjunger hon James Browns låt "it´s a mans mans world"... en stark föreställning som berör och engagerar.

HALV ÅTTA HOS MIG, i Borås

Det glada inspelningsteamet, fr v Charlott Martinsson, Arben Rrustemi, Jenny Koskinen och Mikael Dahlgren.

- Ibland får man skämmas. Som härom veckan när man ringde från ett produktionsbolag i Stockholm och började samtalet,

- " Hej jag heter Henrik och ringer från TV-programmet Halv Åtta Hos Mig.

- Jaha svarade jag.

-"Känner du till programmet" - replikerade Henrik.

- Nja jag har hört talas om det men aldrig sett det, svarade jag.

Då kom följdfrågan,

- Har du lust att vara med i programmet?

Därefter är allt historia och finns numera filmdokumenterat. Och sändning troligtvis i augusti 2012.

Inspelningsteamet för kvällstid äter mat mellan tagningarna framåt natten...

Många sponsorpaket dök upp. De här chokladaskarna var populära näst efter vinerna, alla olivoljor och finska mejeriprodukter...

Jag och Robert Öhman, en härlig kille som bjussade rejält på sig själv.

Avslutningschampagnen flödade under nattens timmar...

ÅRHUNDRADETS KONSTNÄR JOHN CAGE I BERLIN

Under begreppet Amuse-Gueules Neuer Musik XLV, spelas Ursonaten från hösten 2010 av Kurt Schwitters. Konkret poesi med megakonstnären och musikern John Cage på Radialsystem i Berlin.

CINDY SHERMAN PÅ MOMA i New York - också.

På söndag är det vernissage för Cindy Shermans bilder på MoMa i New York. En av våra samtidskonstnärer som kommit att betyda mycket för bildkonsten. Hennes starka, ibland självutlämnande och provocerande bilder med henne själv i fokus, har blivit stilbildande och en identitet i hela hennes karriär i mer än 30 år. Utställningen pågår mellan 26 februari - 11 juni 2012. Ta dig dit om du är i staden.

http://www.moma.org/

GREAT SHOES

Sedan 2003 har jag jobbat en del med fötter och skor i mitt konstnärsskap.

Nyligen när jag var i London fick jag se dessa enorma, kvinnliga tillbehör på Libertys, jag blev tagen av den paljettprydda skon men också sandaletten. De påminde mig om den extremt kommersiella konstnären Jeff Koons ofta väl tilltagna objekt. Inte alltid så "konstnärliga" i sitt uttryck utan mer i sitt konceptuella innehåll. Ofta storleken som skapar uttrycket. Det slog mig att konst lever allt oftare integrerat med kommersiella krafter...

http://www.jeffkoons.com/site/index.html

LADIES AND GENTLEMAN - Kameran som spegel, Moderna Museet i Malmö

Bild från Cindy Shermans film från 1980.

Ibland blir jag trött. Som t ex den nya fotografiska utställningen i Malmö. Just detta faktum att kuratorerna är så fega eller låt oss säga nervösa för att inte uppfattas rätt för etablissemanget, så blir utställningarna strömlinjeformade.

Det blir ofta förutsägbara utställningar. Inte mycket som överraskar, och det är synd.

Att bara arbeta med redan superetablerade bildkonstnärer gör utställningarna lätt kravlösa eller befriade från lust att vilja veta mer.

I Malmö är nu Cindy Sherman på väggen igen, och Tracey Moffatt som båda kan t ex ses på Borås Konstmuseum just nu, på utställningen "Helvete".

En utställning som hyrts in från Liljevalchs. Och som jag tycker skulle kunna vara mycket mer engagerande under ett så kraftfullt tema som Helvete.

Roj Fribergs installationsverk på utställningen Helvete, ett av de få verk som berör på Borås Konstmuseum.

Jag tror att kuratorerna får skärpa sig och fånga upp bättre tema och innehåll i utställningarna för att få ett bredare intresse för bildkonsten. Ängsliga kuratorer som i stil med det i Malmö gagnar inte intresset för bildkonsten. Sedan spelar det ingen roll ifall det är Cindy, Tracey, Andy Warhol eller Robert Mapplethorpe m fl kända namn som figurerar på väggarna.

När man kan se dessa bildkonstnärer på museer och gallerier överallt så tappar man unikiteten, engagemanget och intresset och det är inte bra. God bildkonst måste få ta ut svängarna och representeras av fler än världskända konstnärer. Kuratorerna har här ett viktigt uppdrag som kulturbärare, för fler än den elitistiska massan.

Där har dessa institutioner mycket att hämta ifrån t ex Magasin 3 i Stockholm.

AI WEIWEI, GRÄNSÖVERSKRIDNING - KONST & ARKITEKTUR

Detta är inget nytt. Att konst befruktar andra branscher och yttringar. Som t ex inom arkitektur. Men också inredningar, möbler och andra ting för olika miljöer. Musik och ljudkonst är annat som också ligger nära bildkonstens uttryck.

På Magasin 3 i Stockholm pågår nu en utställning av den kinesiske konstnären Ai Weiwei. Konstens är hans verktyg, hans sätt att bryta mark, att dialogisera och revolutionera.

Uppväxt i arbetsläger har han ett liv fyllt med berättelser han vill förmedla.

Jag kom i kontakt med honom 2008 i Beijing och har därefter stött på hans konst runt om i Europa.

http://www.magasin3.com/aiweiwei/

WEIWEI SKAPAR OPPOSITION

Hans konst tar plats, i yta och innehåll. Det är mäktig konst, stor konst. Att han nu också tillsammans med den schweziska och internationellt kända arkitektbyrån Herzog & de Meuron fått uppdraget att formge paviljongen under Serpentine Gallery i Hyde Park i London, är ett bra exempel på gränsöverskridning som blir till spännande möten och samarbeten.

Paviljongen kommer att bestå av tolv pelare och en flytande plattform ovanför marken. Samma team som utformade den berömda OS-Stadion i Peking 2008, benämnd "fågelboet".

Bilden tog jag i samband med slutförandet av Stadion inför OS 2008.

Serpentine Gallery i London:

http://www.serpentinegallery.org/

Ett genomgående tema i Weiweis konst är hans underliggande kraft och opposition kring diktaturen i Kina.

Solrosen - symbolen för diktatorn Mao och solrosfröna hans medborgare. Hans verk bär namnet "Sunflower Seeds", från 2009 och består av 100 miljoner handgjorda och bemålade solrosfrön i porslin, utförda av 1.600 underbetalda kinesiska hantverkare. Baksidan av det kinesiska, ekonomiska systemet, som här blir en del av Weiweis konstverk som här står i ett beroendeskap till dessa hantverkare. En omöjlighet att producera till rimlig kostnad i väst.

Weiwei blir här en konstnär - som utnyttjar det kinesiska systemetoch de förtryckta, som han i själva verket kritiserar, kanske blivit förblindad av systemet...

När jag besökte Beijing 2008 berättade en konstintendent att det var interner på fängelser som utfört dessa bemålade porslinsfrön. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om.

2010 visades verket på Tate Modern i London. Nyligen också på Louisiana i Humlebaek.

Tate Modern i London:

http://www.tate.org.uk/modern/

BIBU.SE 2012 - BIENNAL FÖR UNG SCENKONST I LUND

Under begreppet Bibu.se marknadsförs professionell scenkonst för ung publik. Eller rättare sagt ett paket med valmöjligheter för olika köpare av scenkonst. Denna biennal blir årets händelse och Sveriges viktigaste mötesplats under några dagar i maj. Det är då juryutvalda uppsättningar representerar svensk och internationell scenkonst i Lund. Med en kaskad av handplockade föreställningar som skall stimulera till eftertanke. konstnärligt nytänkande, skratt, skräck och aha-upplevelser.

MITT UPPDRAG INOM REGIONTEATERN

Som ledamot i Regionteater Väst är min uppgift att skapa förutsättningar och arbeta för ökat intresse, tillväxt och hög kvalitet inom scenkonsten. Vi har en fin utveckling att försvara. Och som ett exempel har flera av Regionens uppsättningar också blivit utvalda till årets Biennal i Lund. Vår potential att växa inom regionen är mäktigt stor.

Regionteater Väst producerar scenkonst för ung publik. Vårt uppdrag handlar om att kommunicera scenkonst och alla dess inneboende värden för en ny generation.

Oavsett var de bor, var de kommer ifrån och vilka de är så skall alla barn och unga i hela Västra Götaland ges möjlighet att ta del av en levande scenkonst.

Det uppdraget gör oss till Sveriges största turnerande institution för barn och unga.

DANSKONST MOT NYA HÖJDER I BERLIN

Det är Christian Mio LoClair som framträder som dansens och scenens härskare och tar sin plats tillsammans med koreograferna Louise Wagner och Biliana Voutchkova. Det här är scenisk konst och performance i ny form. Louise Wagner är blott 30 år men redan väletablerad på dansscenerna världen runt. Yppersta klass och ett intressant möte mellan olika konstnärer som nu sker på RadialSystem i Berlin.

http://www.youtube.com/watch?v=yVBMPy77zZQ&feature=channel_video_title

http://princemio.net/index3.html

EIJA-LIISA AHTILA PÅ MODERNA I STOCKHOLM

Förhandsvisning av finska samtidskonstnären Eija-Liisa Ahtila.

Det är Moderna Museet i Stockholm som har vernissage på "Parallella Världar" av Ahtila.

Hon är en av Nordens mest erkända samtidskonstnärer med en rad intressanta verk och utställningar bakom sig. Hon är en föregångare i utvecklingen av filmiska installationer och hennes videoverk berör och väcker känslor, och frågor. Hon finns representerad på de största konstmuseerna runt om i världen och hon var också representerad på Venedig Biennalen 1999 och 2005.

http://www.youtube.com/watch?v=HDRlQqCytq8

LADY MACBETH FRÅN MZENSK PÅ GÖTEBORGS OPERAN

Nu på Göteborgs Operan - premiär för Sjostakovitj "Lady MacBeth från Mzensk", en mäktig opera från 1934. Handlingen bjuder besökaren på förbjuden kärlek, lyxliv och giftmord med råttgift i svampsoppan. Den starka historien regisseras av Graham Vich, en av de största regissörerna inom operavärlden just nu. Sjostakovitj skrev operan i det kommunistiska Sovjetunionen 1934, medan Graham Vich låter Katerina leva i ett nutida Ryssland, där de nyrika frossar sig i extrem lyx, och överkonsumtion.

Sångarna gör strålande prestationer och inte minst huvudrollsinnehavaren Katerina som sjunger sig igenom hela föreställningen i högt tempo. Den dramatiska musiken förstärks mästerligt mot en uppkäftig koreografi och scenbygge av Ron Howell.

Den 3 timmar långa föreställning gick snabbt. Värt ett besök. Med vin i pausen blev det också roligare...

BJÖRN J:SON LINDH och LARS HÄGGLUND

E

En stilistisk konsert av två stilikoner. Det är ingen överdrift. Björn J:son Lindh och Lars Hägglund är två stilister med starka, individuella uttryck. Björn J:son Lindhs musik väcker bilder och Lars Hägglunds dramatiska pianoutspel står i fin samklang. Jag spelade in detta musikstycke Lake District utan klipp och det är inte mixat utan upptagningen är direkt gjord i kyrkorummet.

NOT A TOY - MODE OCH SKULPTUR SOM HYBRID

Redan på 80-talet, ja kanske ännu tidigare tyckte jag mig se skulpturala former inom kläddesign. När jag själv var klädformgivare under tidiga 80-talet såg jag många internationella klädformgivare som skulle kunna kalla sig konstnärer eller skulptörer. Rei Kawakubo den japanske konfektionsdesignern med Comme Des Garçon eller den smått fantastiske kläddesignern Issey Miyake skapade fantastiska kreationer.

På närmare håll blev väl möjligtvis Vivienne Westwood uppmärksammad för sin skulpturala ballongstjärt och hennes tunga kretongkreationer.

Nyligen såg jag en utställning "Not a Toy - Fashioning Radical Characters" med just kläder som skulpturer eller tvärtom. Bilden överst visar en av gestalterna i stickad version av Vassilis Zidianakis.

En intressant utveckling är de nya smarta textilierna som skapar helt nya förutsättningar för form och funktioner och som naturligtvis triggar konstnärer att skapa nya verk. Schweitzarna och amerikanarna är långt framme och Textilhögskolan i Borås jobbar frenetiskt att haka på denna utveckling.

För mer information:

http://unnouveauideal.typepad.com/motwary/2008/11/interview-vas-1.html

ALLEGORIER - LAG OCH RÄTTVISA

Leila Pazookis "Små poesier av kopiering" kunde man nyligen studera i Berlin och på Galerie Christian Hosp. Det var en exposé och utställning kring kinesisk massproduktion. Och kopiering. En magnifik beskrivning hur kopior av kända verk vinner sin själ, marknad och köpare. En företeelse som kineserna är väl förtrogna med inom helt andra branscher. Datorer, telefoner, möbler är bara några branscher som fått sina produkter kopierade. Konfektionsindustrins varumärken har ju kopierats sedan lång tid tillbaka, och nu får också kända konstnärer och mästerverk se sig kopierade i stor omfattning. Kinesiska målare på rad kopierar kända verk med mer eller mindre lyckat resultat.

En intressant frågeställning i sammanhanget blir vad innehållet i "Fair Trade" innebär och om vad som får kopieras, besjälas och vara rättvisemärkt.

KONSTPLANETEN PÅ MODERNA MUSEET I STOCKHOLM

All kultur skall enligt Barnkonventionen motsvara ca 25% med direkt inriktning på barn och ungdomskultur. Det kan knappast införlivas generellt idag, oavsett om det är Sverige eller andra länder. Speciellt får barnkulturen stryka på foten när samhällsekonomin är knackig.

ÖPPEN DIALOG MELLAN BARN OCH VUXNA

Därför är nu en satsning som genomförs på Moderna Museet i Stockholm en lovvärd motreaktion på det ofta skrala utbud av kulturinslag som just är inriktat på barn och ungdomar.

280 kvadratmeter utställningsyta står tillförfogande för barn och ungdomar från åldern 0-19 år. Moderna Museet vill med satsningen visa vad barn och ungdomar tycker är viktigt, roligt, intressant och vackert. Barn och ungdomar bjuds in att ställa ut sina alster och därigenom skapa en öppen dialog mellan de unga och äldre om vad de ser som viktigt i deras liv och vardag.

TRÅNGSYNTA PEDAGOGER

För en tid sedan var jag på en konstinstitution i Frankrike och talade med just en grupp konstpedagoger om hur de arbetar med barn och ungdomar. Vad som är intressant var den kreativa dialog som uppstod när de öppnar upp med annorlunda frågeställningar till barn och ungdomar. Uttrycksformerna handlade inte om att måla av enskilda verk som tema vilket man t ex gör på många konstinstitutioner och museer. Louisiana i Humlebaek har en ganska väl utvecklad konstverkstad för barn men även här gör man felet att "diktera fram" de villkor och förutsättningar som avskärmar barnens fantasi. Det blir med andra ord konstpedagogerna som skapar förutsättningarna och inte tvärtom. Här har bl a svenska konstpedagoger mycket att lära av de franska anser jag.

Man kan hoppas att Moderna Museets satsning öppnar upp för en nyskapande och uttrycksfull dialog mellan barn, ungdomar och de vuxna.

UTSMYCKA trista elskåp i Borås

Idén finns redan i många städer, ett intressant grepp att flytta ut konst och form i citymiljö. Jag tror på idén eftersom skåpen dessvärre ofta är utsatta för klotter. Det här kan vara ett sätt att skapa och avdramatisera en konstnärlig utsmyckning, där alla kan delta oavsett ålder.

Det här är också ett sätt att skapa konstnärer av oss alla. Det blir boråsarna själva som kommer att sanera och forma den bild man vill skall vara aktuell i tiden. en intressant tanke tycker jag.

INTE BARA MÅLADE SKÅP

Min mening är att utförandet bestämmer respektive konstnär. Man kan tapetsera, måla eller sy fodral med tyg. motivval och utförande bestämmer respektive konstnär. Men man får inte som konstnär bli besviken om någon målar över eller skapar en annan yta på respektive skåp. Det är ju liksom meningen. Det skall förändras med sin tid.

DOKUMENTATION VIA FACEBOOK E DYL.

Det vore intressant med en dokumentation av respektive utsmyckning som skulle kunna samlas på en egen Facebook sida. Med röstning en gång om året, där motivet som fått flest röster vinner något.

Man kan ju tänka sig att en viss administrativ avgift utgår i samband med att bild lämnas på utsmyckningen, den som inte väljer att fotografera sitt verk deltar alltså inte heller i röstningen.

Idén är väckt. Bara att förkasta eller utveckla. Ett kul inslag i stadsmiljön kan det komma att bli, tror jag.

Artikel och Bild av PeGe Johansson, Borås Tidning.

SVANSJÖN i helt ny tolkning

Det här är osannolikt bra. Något av det mest progressiva jag sett i denna, kalla det "tolkningsversion" av den klassiska Svansjön med musik av Tjajkovskij.

Den nya tolkningen har sin idé och koreografi av Fredrik "Benke" Rydman från Bounce. Han har lyckats med att göra ett klassiskt stycke till något helt unikt, modernt i sin samtid.

Hans uttalande att vända allt upp och ned är intressant. Piruetterna i den klassiska uppsättningen har ersatts av piruetter på huvudet i sann hiphop tappning.

Sagan som aldrig slutar att fascinera, musiken som aldrig slutar att förtrolla, rollerna som aldrig slutar att utmana och verket som aldrig slutar att inspirera... det är Svansjön.

Med denna version har ensemblen lyft fram Svansjön till nya höjder med nyskriven musik av Salem Al Fakir, Moneybrothers m fl förutom brutal hantering av Tjajkovskij. Det här är riktigt bra.

Gå in på YouTube ifall du vill se mer. Svansjön är ett bra sökord...

BOUNCE SOM LITE EXTRA

Kan inte låta bli att överföra en länk där "Bounce" även visar upp sin professionalitet som dansare.

http://www.youtube.com/watch?v=FclUNtEkTow