På Magasin 3 i Stockholm pågår nu en utställning av den kinesiske konstnären Ai Weiwei. Konstens är hans verktyg, hans sätt att bryta mark, att dialogisera och revolutionera.
Uppväxt i arbetsläger har han ett liv fyllt med berättelser han vill förmedla.
Jag kom i kontakt med honom 2008 i Beijing och har därefter stött på hans konst runt om i Europa.
WEIWEI SKAPAR OPPOSITION
Hans konst tar plats, i yta och innehåll. Det är mäktig konst, stor konst. Att han nu också tillsammans med den schweziska och internationellt kända arkitektbyrån Herzog & de Meuron fått uppdraget att formge paviljongen under Serpentine Gallery i Hyde Park i London, är ett bra exempel på gränsöverskridning som blir till spännande möten och samarbeten.
Paviljongen kommer att bestå av tolv pelare och en flytande plattform ovanför marken. Samma team som utformade den berömda OS-Stadion i Peking 2008, benämnd "fågelboet".
Bilden tog jag i samband med slutförandet av Stadion inför OS 2008.
Ett genomgående tema i Weiweis konst är hans underliggande kraft och opposition kring diktaturen i Kina.
Solrosen - symbolen för diktatorn Mao och solrosfröna hans medborgare. Hans verk bär namnet "Sunflower Seeds", från 2009 och består av 100 miljoner handgjorda och bemålade solrosfrön i porslin, utförda av 1.600 underbetalda kinesiska hantverkare. Baksidan av det kinesiska, ekonomiska systemet, som här blir en del av Weiweis konstverk som här står i ett beroendeskap till dessa hantverkare. En omöjlighet att producera till rimlig kostnad i väst.
Weiwei blir här en konstnär - som utnyttjar det kinesiska systemetoch de förtryckta, som han i själva verket kritiserar, kanske blivit förblindad av systemet...
När jag besökte Beijing 2008 berättade en konstintendent att det var interner på fängelser som utfört dessa bemålade porslinsfrön. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om.
2010 visades verket på Tate Modern i London. Nyligen också på Louisiana i Humlebaek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar