Loretta Lux hade sina första möten med konst mycket tidigt i sin barndom. Hon växte upp hos sina morföräldrar i Dresden och de tog henne tidigt till olika museer. De tittade på gamla mästerverk och de bilderna hon kände starkast för var naturligtvis porträtt av barn.
Hennes bilder är inte porträtt i ordets traditionella mening. Hon kallar dem fantasiporträtt eftersom de faktiskt inte handlar om barnen hon fotograferar. Barnen i bilderna blir metaforer för oskuld och barndomens förlorade paradis.
Hos barnet skymtar man redan den vuxne som barnet kommer att bli, och hos den vuxne finns spår av barnet som han eller hon en gång var. Loretta Lux utbildade sig till konstnär och hennes arbetsprocess ligger mycket närmare måleriet än fotografiet. Hela processen är tidsödande och det finns år då hon bara producerat tre bilder. Hon bygger upp sina bilder som målningar, arrangerar former och färger. Hon bearbetar sina bilder digitalt och processen liknar den som en målare gör på en duk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar