På Pustervik fick jag andnöd - av fullkomlig totalupplevelse. I kolsvart rum, med envis ljudillustration och koregrafi i yppersta klass med dansare som gestaltade olika uttryck med stor inlevelse - blev jag knockad. Jag är bortskämd med stor konst. Inom olika områden. Men det här var riktigt bra. koreografen Kenneth Kvarnström hade mejslat ut en perfektion av kulisser och kontraster som aldrig ville sina. Det bara blev bättre och bättre. I kombination med dansarnas berättelse och ljudillustrationer som väckte både olust och lust - samlade in hela föreställningen med perfektion. Dansarna Sofia Karlsson, Johanna Klint, Janne Marja-aho hade en lysande tajming och i kombinationen med musik och ljudillustrationerna av Jukka Rintamäki blev upplevelsen total.
I Destruction Songs möter man mästare i rörelse. Dansare som fulländat gestaltar koreografens idéer med kropp och själ. Ett rum som öppnar sig för fantasin och kroppar klädda i pur skönhet. För mig gick en dröm i uppfyllelse. Det enda som krävdes av mig själv, var närvaron. Jag rös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar