Vävmässa och Variationer i väv på Textilmuseet

Inte kan man säga att Vävmässans modevisning var något man uppmärksammade. Nä tvärtom. Det var en gäspning och det kändes som många andra tyckte så också. Visningen var trist, inget tempo och man gick förstrött in på scenen och snabbt ut därifrån. Och kläderna var rätt mediokra också. De borde inspirerats av Textilhögskolans fina examens shower som numera fått en internationell och proffsig prägel.

Det här är ett av de få textila verken som stack ut i visningen. Men jag har sett det förut. Det fattas något...

Så här traditionella är mönstren som visades på Textilmuseet. Det är knappast med denna typ av design man lockar unga människor att handla textil.

Knappast något upphetsande. En mantel eller kåpa i liturgisk tappning. Skulle nog behövas en nytändning både i design och i kyrkans värld.

Vävmässan kan man nog beteckna som tanternas mässa. Medelåldern är garanterat 50+ . Men om man bortser från det, och stannar upp och funderar vad det är som drar kvinnorna till "väven". Så är det förmodligen gemenskapen. De nästar sig in i varp och väfttrådarnas rike. Det är som männens fotbollssnack. Arrangemanget på Åhaga kunde varit mer nyskapande tycker jag. Och modevisningen, från flera av Sveriges konsthantverksskolor hade nog behövt en curator för sammanställning och urval. För det var dåligt. Även själva visningen var medioker.

Martin Ciszuk på Textilhögskolan stack ut i mängden på Vävmässan,vi diskuterade om konsthantverk och våra kulturhistoriska hembygsdräkter. Han doktorerar i textilhistoria och med specialitet kring sidenvävning i 1800-talets Sverige.

På Textilmuseet visas parallellt med Vävmässan - Variationer i väv. Och vävteknik. Ett urval inbjudna konsthantverkare, designers och vävare har fått möjlighet att visa upp var man står idag.

Men åter igen. Det är inte idérikedom som man häpnar över. Det mesta är starkt bundet till tradition och gamla synsätt till textil. Det är få som sticker ut.

Nygårds Anna har ett eget uttryck i mycket av det hon gör. Kanske inte direkt i linje med hennes traditionsrika konfektion. Men textilien med sitt "trasiga uttryck" är ändå något som utmärker en egen personlig stil, något som alltför sällan märks bland vävarna.