Utställningen är välregisserad och som alltid pedagogiskt upplagd som om det vore en konstnär från tidigt 1900-tal. Det intressanta är att det handlar om en samtidskonstnär som på blott två decennier tagit strupgrepp på den traditionella konsteliten.
Damien Hirst blev sågad längs fotknölarna av en samstämd kritikerkår när han parallellvisade sina pricktavlor på Gagosian Gallerys alla filialer.
Hans pricktema - det här är ett av de första som han visade efter sin konstakademi.
Damien Hirst är liksom jag själv bestt av döden och hans uppstappade haj eller klyvna kalvar får människor att äcklas, avsky eller beundra.
Fjärilar som fångats och monterats till jättelika tavlor och som tapeter.
Det enda som inte riktigt "snurrar på" med dödstemat är hans roterande färgcirklar - som var populära på Liseberg på 60-talet.
Pillerinstallationerna finns snart sagt på varje ansett konstmuseum världen över och som också understryker Damien Hirst intresse för läkemedel, det sjuka och döden.